Willy Gustavsson

1947 flyttade familjen upp till Köpmangatan där de köpte hus, affärslokalen hyrdes av den lokale möbelhandlaren. På Köpmangatan fanns även konditori, bageri och mjölkaffär på den tiden. En epok som varade fram till 60-talet innan företagen började lägga ner.

• Tanken var att Köpmangatan skulle bli någon typ av centrum, men det blev aldrig så. Efter en tid lade även min far ner butiken och fortsatte att köra charkuteribilen i byarna, berättar Willy.

Willy minns tiden på Köpmangatan som liten då han tillsammans med sina lekkamrater lekte i Kapellparken. I parken fanns också en liten fotbollsplan där barnen spelade boll tillsammans. Willy minns att Kapellparken var en populär samlingsplats även när han och kompisarna blev äldre.

Willy gick 8 år i folkskolan och berättar att han tog sig igenom skolan trots att han inte trivdes så bra och inte heller såg sig som något ljus i skolan.

• När jag växte upp så var jag mycket i Grödby hos min mormor på fritiden och hjälpte till med djuren. Min mormor hade hästar och kor, och hemma hos henne trivdes jag allra bäst. Detta var på 50-talet och jag fick jag lära mig hästhållning tack vare att det fanns en gammal häst på gården som jag fick köra när det passade mig, berättar Willy.

Jobb efter skolan

Efter att skoltiden avslutats började Willy jobba på hotell Iföhus där han tidigare praktiserat en dag i veckan. Willy jobbade en tid på hotellet och hade arbetsuppgifter som städare, diskare samt att han skalade potatis. Karriären fortsatte sedan på Iföverket där Willy fick jobb strax innan julen år 1960. Första arbetsuppdraget blev i ”Laudebon” vilket var emballagefabriken där det spikades emballage till WC-stolar, isolatorer med mera.

Vid den här tiden hade Iföverket startat upp en keramisk skola, Willy sökte till denna skola och kom in hösten 1961. Utbildningen var tvåårig och innefattade både teori och praktik.

• Vi hade mycket teori första året och sedan var det mest praktik andra året. Efter utbildningen fick vi ansöka om var vi ville jobba i fabriken och jag valde att söka mig till saniteten. När jag började jobba där hade jag inte fyllt 18 år men tjänade redan då mer än min far som varit charkuterist, berättar Willy.
  
  
• Jag tyckte det var roligast att gjuta toalettstolar även om jag fick gjuta handfat också. Vi jobbade på ackord på den tiden, men bestämde tillsammans att vi skulle göra lika många toalettstolar. På det sättet hjälptes vi åt och kunde tjäna mer pengar. Efter en tid togs ackorden bort och vi jobbade på tidsbasis istället. Då jobbade vi inte längre lika tätt tillsammans och det blev inte lika trivsamt, fortsätter Willy.

Efter 30 år bytte Willy jobb och 1990 började han jobba femskift på Nymölla. På Nymölla jobbade Willy på arkavdelningen och berättar att det var väldigt bra arbetsledning och bra arbetskamrater. 2005 fick Willy avtalspension och avslutade sin jobbkarriär.

• Jag tyckte att jag fick ett bra avtal så efter 15 år gick jag hem. Det passade mig utmärkt för jag hade mina djur att ta hand om där hemma, säger Willy.

Idag jobbar Willys pojkar på Nymölla och även hans svärson och barnbarn så familjen representeras fortfarande på fabriken.

Familjelivet

• 1962 träffade jag min fru på Valje nöje, jag var 17 år gammal och hon var 16. 1964 fick vi vår första pojke och då var det dags att gifta sig. Vi fick skriva till Länsstyrelsen för att ansöka om att få gifta oss, berättar Willy.

Året efter fick de sin andra son. Vid den tiden bodde familjen på Fjälkingegatan i en trerums-lägenhet och efter att de fått ytterligare två barn var det trångt i lägenheten och dags att flytta vidare. Familjen hittade ett gammalt hus i Edenryd och 1974 gick flyttlasset dit. Huset renoverades och familjen skaffade höns, hushållsgris och han var ute och fiskade mycket. Willys fru Gittan var hemmafru vilket fungerade bra med barn och djur.

Hembygdsföreningen

Willy har alltid varit engagerad i sin hembygd. När han började jobba på Iföverken så var merparten av hans kollegor nästan i pensionsåldern. På lediga stunder pratade Willy med kollegorna och fick då veta hur livet varit förr i Bromölla.

• Jag var mycket intresserad och lyssnade noga! Jag gick med i hembygdsföreningen och var aktiv i denna under en längre tid tills jag 2005 fick förfrågan att gå med i styrelsen i samband med att jag pensionerade mig. Jag var med i styrelsen en period, hoppade sedan av några år men är nu tillbaka igen och är engagerad i olika aktiviteter, berättar Willy.

En händelse som ligger Willy varmt om hjärtat skedde i slutet på 80-talet, då Åbytröskan stod undanställd i en länga uppe vid gamla reningsverket i Bromölla.  Det hade varit på tal en tid att tröskan skulle renoveras men det var ingen som visste hur det skulle gå till och ingen som därför tog tag i det. Det bildade en grupp med Bosse Olsson i täten tillsammans med Göte, Kjell, Bror, Walter och Mats. Tröskboden revs och byggde sedan upp igen i Edenryd. Tyvärr fanns inte traktorn till tröskan kvar men efter lite letande hittades den i Gärsnäs. Gruppen tog kontakt med ägaren som hade traktorn, men den nya ägaren skulle renovera traktorn så han ville inte sälja tillbaka den. Dock fick gruppen erbjudandet att om de kunde skaffa en likvärdig maskin så kunde de få byta tillbaka sin traktor. En annons lades ut och efter en tid hittades en motsvarande traktor uppe i Dalsland. Kontakt togs med säljaren och det blev affär, och efter det utlovade bytet finns nu originaltraktorn tillbaka hos tröskan i tröskboden i Edenryd.

För att visa upp hur man tröskade förr i tiden har man valt att använda traktorn och tröskan en gång om året för uppvisning. Exempelvis har Ivetofta haft skördedagar, det har tröskats i Bromölla och under de senaste åren även i Åby. Både tröskan och traktorn är idag renoverade och målade för att hålla bra skick, förhoppningen är att uppvisningarna ska fortsätta även i framtiden.

 

Willys smultronställen

Idag bor Willy på Drejaren, vilket han gjort sedan 2019.

• Jag trivs väldigt bra och i mina ögon kan det inte bli bättre. Jag är mycket ute och cyklar och går, bland annat går jag Hälsorundan i Råby på söndagarna, berättar Willy

Willy berättar också att han trivs väldigt bra i Edenryd där han gärna sitter nere vid havet på sin bänk och njuter. Strandängen badplats är också en plats som Willy uppskattar och han berättar att badplatsen kallades för ångbåtsbryggan tidigare.

Willy har bekanta som kommer och hälsar på ibland från Blekinge skärgård. De bor då på campingen i Bromölla i sin husbil och de berättar att det är den finaste campingen dom vet.