• Organiskt biologiskt nedbrytbart material som leder till syrebrist i vattnet och orsakar att fiskarna dör om det inte renas bort.
• Växtnäringsämnen, exempelvis fosfor som finns i bland annat tvättmedel, och kväve som leder till övergödning och algblomning i vattnet. 
• Sjukdomsframkallande mikroorganismer som virus, bakterier och parasiter.
• Partiklar som kaffesump från diskvattnet eller toalettpapper för att inte bidra till syrebrist i vattnet eller att det blir grumligt.
• Om vi har känsliga vattendrag kan vi även behöva rena vattnet från läkemedelsrester. Här pågår det mycket forskning för att ta fram ny reningsteknik. 

Dagens reningsverk har många utmaningar. Förutom att rena svårrenade ämnen ska de även klara bräddning och dessutom ge minimal klimatpåverkan.

I Bromölla kommer först avlopssvatten till den mekaniska reningen där ett rensgaller tar bort stora partiklar som inte hör hemma i vattnet så som grus, sand och sånt som kan se med blotta ögat. Ibland händer det att leksaksbilar och mobiltelefoner fastnar i gallret. Allt skräp som fastnar i gallret tvättas i en renstvätt och det vatten som blir över rinner tillbaka in i reningsverket. Skräpet pressas ihop till kuber och körs iväg som brännbart avfall.

När vattnet gått igenom den mekaniska reningen färdas det vidare till den biologiska reningen. Där renas vattnet med hjälp av bakterier som äter upp sådant som skulle göra vattnet syrefattigt om det hade släppts ut i havet. 

Sista steget i reningsprocessen är den kemiska reningen - en viktigt del där vi tar bort till exempel fosfor genom att skapa en kemisk reaktion med hjälp av järnklorid. Den kemiska processen binder fosforn och övriga restprodukter till ett slam som sedan samlas upp och tas om hand innan det körs iväg.